Hela bloggen består av minnen. Och dagar. Jag ser oss på bilder för ett år sen, och då hade vi ingen aning om att det skulle se ut så här några få månader senare. Jag ser ord jag har skrivit. Ord folk har skrivit till mig. Jag läser det där om att du älskade mig. Jag läser det där och inser att allt försvinner så snabbt. För vi är inte samma som förut. Vi växer upp. Där vi alla glömmer bort varandra och förtränger de lovord vi yttrade. Men det hela spelade egentligen ingen roll, för precis som då, precis som nu, fortsätter vi bara andas, utan att känna luften i lugorna.

"Och hur du än gör,
kommer någon att förlora
Frågan är om det är du eller de andra,
som kommer falla."