Eftersom att jag inte har några läxor så har jag inget att göra så då kan jag lika gärna skriva vad jag tänker på just nu. Här kommer Selmas tankar, del 1.

Om min resa till Frankrike

Den 31 augusti ska jag sätta mig på ett flygplan och åka till Frankrike för att bo där i lite mindre än tio månader. Fick just ett jättelångt e-mail från STS (organisationen som arrangerar mitt utbytesår). I mailet var det ett brev från en tjej som hette Malin Ågren och som var i USA som utbytesstudent. Eftersom att typ 80 % av alla som åker på utbytesår ska åka till USA så handlar STS:s möten och meddelanden nästan bara om USA, och detta är ju inte så kul för oss andra 20 %. Men i alla fall, tjejen skrev ett bra brev och jag kände igen mig. Hon fick sin värdfamilj två veckor innan hon åkte till USA och det är jag också rädd för. Det måste vara jättejobbigt att gå och vänta hela sommaren på något som är så viktigt. Är väldigt avundsjuk på min kompis Charlotte som ska åka till Tyskland. Hon har redan fått sin värdfamilj och det gör det ännu jobbigare att fortsätta vänta. Men självklart kommer min resa att vara värd varenda minut av orolig väntan.

Nu är det ju inte så långt kvar till jag ska åka och detta känner jag på många olika sätt om. Jag är väldigt glad och nervös och jag får fjärilar i magen varje gång jag tänker på min resa. Men det är också väldigt jobbigt för att jag är blyg och jag vågar inte ta så mycket initiativ här i Sverige och jag vågar inte bjuda på mej själv. Hur ska jag då kunna göra det i ett främmande land där jag inte känner någon och inte förstår vad någon säger och inte kan säga så mycket själv? Jag tvivlar väldigt mycket på om jag kommer att klara det och det är jobbigt. Men då hjälpte det när jag läste det där brevet från tjejen i USA. Jag blir så sjukt peppad och glad och jag vill verkligen göra det här och även fast det kommer att vara förjävligt ibland så kommer det att bli så jävla underbart! Det sista hon skrev i brevet var detta:

"Förutom dessa händelser har jag också så många stunder med min familj och vänner som är oförglömliga. Året hade inte varit detsamma utan dem. Jag har nu två veckor kvar i detta omtalade land med graduation runt hörnet och jag kan bara säga återigen att jag är så himla glad att jag åkte. Ingen dag har varit den andra lik och skulle jag skriva ner allt jag har varit med om skulle det bli en hel bok.

Förutom att man upplever så mycket som utbytesstudent lär man sig också så himla mycket om sig själv. Jag har lärt mig att våga ta för mig mer, stå på egna ben, prata riktigt bra engelska, anpassa mig efter nya situationer, men framför allt har jag lärt mig att tro på mig själv. Efter 9 månader här, borta från familj och vänner, vet jag att jag kommer klara alla utmaningar som finns framför mig. Om du bestämmer dig för att åka som utbytesstudent har du gjort något riktigt modigt, och du gör något som vissa aldrig vågar göra. Även om det finns jobbiga stunder så är det värt det, jag lovar. I början trodde jag aldrig att jag skulle säga det här... men det här året har varit det bästa i mitt liv. Det har inte varit det enklaste men det bästa.

Ta chansen och låt inte ett år utomlands skrämma dig. Året blir vad DU gör det till, och om du vill kan du göra det till ett helt underbart år."