Har kommit i en period där jag är antingen riktigt taggad på livet, eller hatar livet. I vanliga fall är jag manodepresiv, men det här är ju överdrivet. Större delen har jag varit någon ganska deppig inställd till livet och det är för det mesta blivit på kvällarna jag har blivit taggad på livet igen. Har varit sjuk i fyra veckor nu, lyckas aldrig frisk, har dock fått träffa underbara människor under de här veckorna som jag saknat. I torsdagskväll var hanna och jag på gruppen, det var min bästa kväll på jag vet inte på hur länge, var så jävla glad, ska kanske få åka till Italien och allt var typ underbart. Humöret gick ut över fredagen och swish så var skolan slut redan halv tolv. Lindsey olivia och jag såg på The island och sedan begav vi oss mot grönan och träffade Lindseys vänner. Vi kom dit fem och ca halv sju ställde sig folk upp och rusade mot scenen, det var ett ganska jobbigt tryck och de sista tio minutrarna gav vi upp och backade bakåt. Vi fick dock bra platser och allt var superduper, fast fick lite ålderspanik.. senare åkte jag olivia selma kim och ett antal killar och några tjejer till, till vitan och mötte saskia å charlotte, + 50 people there. Det var dock massa 95or.. helt okej dock för senare träffade man folk man faktiskt kände som var i vår ålder. Kvällen slutade alltså bra och var hemma vid halv ett.