Börjar seriöst få sjuk abstinens för att vara hemma, jag vill utomlands hur mycket som helst nästan. Har kollat reser till Florida, Barcelona och nu Rom. Försöker få iväg den här familjen vart som helst utom till någon stad i Sverige. Klockan halv två idag mötte jag Hanna, gick promenad in till stan, Saskia mötte oss vid halv tre och vid tre mötte vi Selma. Letade kläder och skor och väskor och halsdukar och luktade på parfymer. Selma återvände till sin sista lektion för dagen klockan fyra och vi andra begav oss hem till mig. Klockan fem kom Selma & Charlotte också, pratade om skola, klasser, livet osv och drack te och åt mat och bara umgicks. Tycker om de tjejerna! Studerade även matte, hanna lärde mig PQ formeln, nu förstår jag vad vi håller på med i matte men herregud vad komplicerat våran lärare gör det! Vid åtta var alla ute ur huset och nu har jag letat flygbiljetter. Ska fortsätta med det. Imorgon är det song competition... jag ska jobba och sedan grupp.

Förövrigt. Snart går vi i trean. Snart har vi tagit studenten. Snart måste vi stå på egna ben men livet planerat och jobb och förbredelser. Nej. Jag vill inte det. Det är alldeles för tidigt. Ungdom tack. Tänk när man inte får kryssa i den där rutan längre? Barn ung vuxen. Du får redan nu flyga utomlands själv, till ett annat land, där de pratar något annat språk, helt utanför våra egna gränser, förstår ni att vi anses mer och mer som vuxna, självständiga individer? Jag vill inte.