Tröttheten smyger sig på lite lätt. Ibland gör jag de misstag att jag är hur snabb som helst att avslöja saker jag i vanliga fall håller inne, försnabb att visa mig, & ibland håller jag inne allt, berättar inte något alls om mig själv, folk får väl avgöra själva. men när jag gör det misstaget att jag för snabbt blottar mig så blir det fel och man undrar vad man ska göra för att spola tillbaka och ta tillbaka de ord man yttrade, ibland orkar jag inte, då får det vara som det är, men ibland då blir jag rädd att nu har jag sagt för mycket, alldeles för mycket. Det beror nog helt enkelt på personen jag träffar om jag kommer hålla käften eller snacka, det beror nog alldeles på vad jag känner att jag vill avslöja, för man gör sig ju ändå sårbar när man berättar saker eller hur. Men jag har lärt mig. lärt mig, en del i vilket fall, jag försöker oftast hålla saker inne, så länge som möjligt och berättar gärna inte vad jag faktiskt tänker på, att hålla det inne gör en mindre sårbar eller hur? Jag lyckades nog väldigt bra i sommar att vara tyst, att inte berätta alls mycket, att hålla allt inom mig, trots att det gör ont så kämpar man och håller det inom sig ju, så mycket lättare än att förklara ibland, och ibland även så mycket bättre, för när de där orden väl är yttrade så finns inte den raderar knappen man har på tangentbordet i riktiga livet, orden är sagda och man har blottat sig. Jag kan vara tyst och jag försöker även vara det ofta, men ibland pratar jag på för fort, alldeles för fort. Jag har de jag litar på, nån jag litar på helt ordentligt, jag väljer att vissa saker är jag gärna tyst om inför vissa personer, trots att de själva kan ha avslöjat sig själva så mycket så är det ofta så att flera jag känner har en sån pass hård yta när dom bara vill & den kan lika snabbt slå tillbaka mot en själv, därför är jag gärna tyst, jag lyssnar men jag är själv tyst. Dock har jag ju fortf hon som aldrig sviker, hon som jag aldrig skulle kunna yttra ett ont ord om utan att jag själv känner att det är helt fel. & som även nu, det kan vara förtidigt att säga det men jag är ändå väldigt glad för mina fem klassvänner jag hittat, det verkar så ärliga och bra, det känns som det är några som inte går bakom ryggen på en, faktiskt inte, och det är jag så otroligt glad för att jag har hittat dem. det är jag. otroligt.