För jag ser inget hopp nu,
det försvann för längesen.
Smärtan är min fader och döden min bästa vän.
Jag har kämpat, förlorat, klättrat och fallit,
från toppen till botten,
jag är man utan framtid.
Föraktar dig för att du har skapat mig
Och min spegelbild är krossad och min skugga hatar mig.
Och hur ska jag klara mig? Ska skiten gå vidare?
Jag är trött på metaforer som ”livet går vidare”