Så jag lämnar mitt förflutna berusad av tanken om att ta mig långt bort från det stupet där jag halkat
Det är knappt så att jag tror det,
molnen skingras, solen tittar fram & jag får vingar.
Som en fågel i bur som står på tur att våga sig ut
men jag klarar mig nu för mina tårar har tatt slut.
Kommentarer
Trackback
